Granskar blockeringssystem för barnpornografibekämpning

Att bekämpa och reducera distribution av barnpornografi är angeläget. Men kan den rådande praktiken med blockering av webbplatser anses vara en effektiv lösning på problemet?

Denna fråga har Marie Eneman, doktor och forskare i informatik vid Göteborgs universitet, undersökt i ett projekt finansierat av Internetfonden. Syftet med projektet är att kartlägga och granska den rådande svenska blockeringspraktiken gällande barnpornografi genom att titta på hur samarbetet mellan polis och internetleverantörer är organiserat och vilka rutiner som finns.

Den nya tekniken är en utmaning och innebär att olika intressen står och väger. Barnets rätt att inte bli sexuellt exploaterat ställs emot fundamentala rättigheter som yttrandefrihet och informationsfrihet. Hur ska vi egentligen översätta det som gäller i den verkliga världen till den digitala världen?

– Jag är mycket förvånad över att den politiska debatten inte är mer livlig, säger Marie Eneman.

Undersökningen bygger huvudsakligen på 14 djupintervjuer med olika aktörer. Hon har intervjuat representanter från Polisen, Post- och Telestyrelsen (PTS) och Justitiedepartementet, Barnrättsorganisation samt olika internetleverantörer. Både sådana som deltar i samarbetet med Polisen och sådana 
som medvetet valt att stå utanför blockeringsverksamheten då de månar om internets öppenhet och utveckling.Trots att det är ett känsligt ämne så var det inga större problem att få dem att ställa upp på intervjuerna. Projektet har även studerat dokument i form av avtal mellan Polis och Internetleverantörer.

Forskare med lång erfarenhet

Marie Eneman är långt ifrån en novis på ämnet, hon har bedrivit forskning om hur IT används för sexuell exploatering av barn genom till exempel barnpornografi och grooming i cirka tio år. Intresset för ämnet väcktes i slutet av 90-talet då hon var engagerad i en barnrättsorganisation och kom i kontakt med problematiken.

– Då var jag i slutet av min utbildning och började fundera över om man skulle kunna doktorera inom det här ämnet, berättar Marie Eneman.

Så blev det och sedan dess har hon varit med och byggt upp forskningsfältet i Sverige. Hon har bland annat tittat mycket på hur förövare använder IT och undersökt hur de går tillväga genom att intervjua dem och granska domar. Samtidigt är hon intresserad av hur samhället tänker kring tekniska lösningar för reglering. Det yttersta syftet i forskningen är att värna offret och bidra till ökat samhällsskydd för barnet. Just därför är det viktigt att våga ifrågasätta och diskutera hur effektiv reglering bör designas.

– Modern teknologi utmanar modern lagstiftning och väcker många frågor. Är alla verktyg bra? Vad är det för nytta man kan uppnå och vad finns det för risker, säger Marie Eneman.

Dagens blockeringssystem kritiserat

Sverige tillämpar sedan 2005 ett blockeringssystem som syftar till att reducera distribution av barnpornografi. Verksamheten hanteras av Gruppen mot sexuella övergrepp mot barn på Rikskriminalpolisen i Stockholm som tar emot tips om webbplatser som kan innehålla barnpornografi och sedan granskar dem. Det är deras bedömning av materialet som avgör om webbplatsen hamnar på den blockeringslista som sedan med jämna mellanrum distribueras till de svenska internetleverantörer som har valt att medverka i samarbetet. Samtidigt är det ett uttalat politiskt mål att säkerställa att friheten på nätet inte inskränks.

Det befintliga systemet är kritiserat på grund av dess rättsliga brister då det inte finns någon tredjeparts granskning. Detta innebär att individer och organisationer som anser sig orättvist utsatta för blockering inte kan få sin sak rättsligt prövad. Det fattas aldrig några formella beslut när en webbplats hamnar på blockeringslistan och därmed finns det ingen möjlighet att överklaga. Enligt Marie Eneman och många andra utgör detta ett allvarligt demokratiskt hot. Hon är även kritisk till bristen på rutiner kring hur samarbetet är organiserat.

– Blockering är ett kontroversiellt ämne, men jag tycker att samtalet har avsomnat.

Under åren 2011-2012 fick Marie Eneman av Brottsförebyggande rådet (Brå) i uppdrag att utföra en granskning av blockeringslistan för att undersöka om den enbart blockerade barnpornografi eller om listan även innehöll annat material. Resultatet av granskningen visade att flera av länkarna hade förändrats sedan de blivit inkluderade på listan, samt att det även fanns fall med så kallad överblockering.

Kommunikativ balansgång

Den största utmaningen under projektet har varit att lyckas skapa den balans som krävs för att kunna angripa och diskutera de här frågorna. Marie Eneman berättar att det är lätt att man blir sedd som kritisk och ifrågasättande. Verkligheten är dock inte svart eller vit och för att hitta effektivare sätt så måste man våga diskutera vad nyttan är samt oönskade effekter med åtgärder som blockering. Det finns även en överhängande risk att systemet missbrukas och inte enbart används för att värna om barns rättigheter.

Givande forskningsprojekt

Marie Eneman har under arbetets gång presenterat projektet på konferenser och i sin undervisning på universitetet.  En förvånande aspekt har varit att det råder stor okunskap att svenska Internetleverantörer tillämpar en dylik blockering. Vilket i sin tur har gett upphov till intressanta och engagerade diskussioner bland studenter och konferensdeltagare.

Det är svårt att ta miste på hennes brinnande engagemang för ämnet. På frågan om vad som har varit mest givande med projektet svarar hon:

– Allting! Det är ett viktigt ämne att lyfta upp och synliggöra. Jag vill väldigt gärna gå vidare med olika aspekter.

Framöver kommer Marie Eneman att arbeta vidare kring internetfiltrering och hon ska även titta på hur Polisen använder IT-verktyg för offeridentifiering exempelvis i fall med barnpornografi.

Publicerad 8 september 2014.