Konstprogrammering på schemat

Nuförtiden är barn stora konsumenter av teknik och datorprogram i många olika former och att ha grundläggande förståelse för hur sådana är uppbyggda och fungerar är viktigt för att kunna vara med och påverka hur tekniken i framtiden utvecklas och används.

Annika Silvervarg, universitetslektor vid Linköpings universitet, har i ett projekt finansierat av Internetfonden försökt öka kunskapen om hur barn kan lära sig programmera i skolmiljö och vilka metoder som kan användas för att undersöka vad de lär sig om datorprogram och programmering.

– Även om inte alla ska blir programmerare bör inte datorprogram vara något mystiskt eller magiskt. Att veta att program följer strikta regler och bara gör vad en programmerare har instruerat det till är en viktig grundkunskap. Att tidigt få prova på programmering är också viktigt för att en bredare grupp, till exempel fler tjejer, ska få upp ögonen för programmering och se att det är något de skulle kunna utbilda sig och arbeta inom, förklarar hon.

Annika Silvervarg har tidigare utvecklat och utvärderat digitala läromedel som kan användas i skolan och har också ett intresse för programmering vilket hon även undervisar i på universitetet. Hennes kollega Erik Berglund har tagit fram en teknisk plattform för konstprogrammering och han såg potentialen i att använda konstprogrammering för att väcka intresse för och lära sig om programmering. Annika Silvervarg var intresserad av att undersöka hur man skulle kunna göra det inom skolan. Där tog projektidén form.

Kreativt kodande

Projektet byggde på konstprogrammeringsspråket Processing, som utvecklats på MIT för introduktion till programmering. Det är en vanligt förekommande plattform för bildskapande med kod. Koden kan köras i många olika fria tjänster för webbaserad utveckling via processing.js och kräver ingen installation av lärare eller elever.

– Konstprogrammering handlar om att genom att skriva kod skapa mönster, bilder och animeringar. Hur man skapar datorprogram genom att skriva kod liknar ”vanlig” programmering, men en viktig skillnad är att när programmet körs skapas något permanent, en bild som kvarstår. Konstprogrammering designades från början för att användas för att lära ut programmering men används även av designers, konstnärer och arkitekter, berättar Annika Silvervarg.

För projektet skapades ett undervisningsmaterial med elva uppgifter som syftade till att illustrera olika programmeringskomponenter. Uppgifterna bestod av kodskelett som eleverna instruerades att ändra och utforska med hjälp av en guidande text. Utgångspunkten vid utformning av materialet var att eleverna genom att göra relativt enkla program skulle se kraften i programmering och få en grundläggande förståelse för olika programmeringsbegrepp. Huvudfokus låg sedan på att genomföra en grundlig undersökning i klassrum där eleverna utförde programmeringsövningarna.

– Det mest givande med projektet har varit att se engagerade lärare och elever som upptäckt programmering som en rolig och kreativ aktivitet. Ur forskningssynpunkt gav studien tyvärr inte så tydliga resultat som vi hoppats på. Men vi har lärt oss mycket om vad man bör och inte bör göra i ett klassrum, säger Annika Silvervarg.

Att utforma bra lärmaterial och upplägg på lektionerna som passade en heterogen grupp elever med varierande förkunskaper och intresse visade sig nämligen vara en utmaning. På den punkten nådde projektet inte hela vägen fram.

Killarna mer positivt inställda

För att fånga upp elevernas attityder till programmering genomfördes även enkäter. Resultatet från dessa enkäter visade bland annat att killarna hade en lite mer positiv attityd till programmering och även hade en starkare syn på sin egen förmåga att lära.

– En förklaring till detta kan vara att de som provat på programmering tidigare hade både en mer positiv attityd och syn på sin egenförmåga och att det i högre utsträckning var killar som provat på programmering på egen hand. Forskning har visat att killar också får mer uppmärksamhet och uppmuntran från föräldrar och vänner när de lär sig programmering, säger Annika Silvervarg.

När hon har presenterat sina resultat för forskare och yrkesverksamma inom databranschen har det rått konsensus om vikten av att introducera programmering i skolan.

– Det råder dock lite delade meningar om hur man bäst gör detta, som ett eget ämne eller som en del av andra ämnen. Det är också många som förespråkar att man bör lära ut algoritmiskt tänkande snarare än ren programmering, säger hon.

Frågan om programmering bör föras in i undervisningen som ett obligatoriskt ämne, ett valfritt eller vävas in i alla skolämnen har diskuterats flitigt. Men Annika Silvervarg tycker inte att det är rätt fråga att fokusera på.

– Den viktigaste frågan är hur lärarna som ska undervisa detta ska få vidareutbildning och stöd. Det behövs också mer forskning om hur barn lär sig programmera i skolmiljö. Här bör man titta på de länder som redan har gjort satsningar och se hur de har fallit ut, för att inventera möjligheter och potentiella problem, säger hon.